dengamlas

Vet inte hur, eller varför.
Men på något sätt började lyssna på Tommy Körberg - Stad i ljus.
Och jag tänkte en skvätt på morfar, när jag upptäckte att låten är ganska passande på en begravning.


Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.


Den är sorglig, men samtidigt lite tröstande sådär.
Och framför allt väldigt vacker.