dengamlas

Oj oj mina vänner. Här händer det grejer må jag säga.
På måndag börjar jag praktik.
Hör och häpna, Jag ska faktiskt bli brevbärare!
Ja du hörde rätt. Brevbärare!
Men jag är lite rädd faktiskt, för nu för tiden så delar man inte bara ut post med bil och cykel.
Jag kommer bli tvungen att lära mig att köra moped.
Dessa djävulens påfund!

Det är nämligen så att jag har en liten liten skräck för dessa tvåhjulade motorfordon.
Och jag ska berätta varför.

När jag var ett litet oskyldigt barn, så fick min storebror en cross.
Min pappa var snäll och lärde mig hur man kör. Han sprang bredvid och sa vad jag skulle göra.
Sen en dag så tyckte pappa att jag hade utvecklats och lärt mig att köra helt själv.
Han lät mig därför testa att köra helt själv också.
Jag kör i väg, så som man ska och allt går jätte bra. Tills jag kommer till platsen där jag ska vända.
Vändplatsen är mycket väl tillräckligt stor för att man ska kunna vända med crossen, och jag har gjort det förut med pappa springandes bredvid.
Men nu missbedömmer jag avståndet lite och grips av panik.
Vad gör ett litet oskyldigt barn när den får panik?
Skriker tänker ni, men det är FEL!
Ett litet oskyldigt barn kramar åt runt gasen i stället och får upp en jävla hastighet!
Vansinnesfärden slutar i ett taggtrådsstängsel.

Ni kan sluta skratta nu. Det är faktiskt inte kul.