dengamlas

Nu är jag hemma igen. Snopet va?

Jag är trött som en gnu och fryser lite lätt.
Får nog elda värmeljus ikväll igen. Det är ju mysigt. Men man tycker ju att botkyrkabyggen inte ska vara så förbaskat snåla utan sätta på värmen snart. Det blåser ju rakt igenom vår lägenhet.

På Fredag ska ajg fiska kräftor med Elin och hennes familj. Och på Lördag ska jag åka till Skövde med Fjanton och resten av mina syskon och på Söndag ska jag rida.
Gud vad jag har längtat efter att få rida. Och nu blir det ännumer speciellt för jag ska rida med mmin barndomskompis som jag alltid red med när jag var liten. Vi ska rida på våra gamla ridvägar.
Vi bodde grannar när vi var små. Så vi ringde till varandra varje dag och bestämde en tid när vi skulle mötas i skogen mellan våra gårdar. Och sedan tog vi en härlig skogstur på våra små pållar. Och alltid blev det en tävling i sandbacken. Eller Guldgubben som den kallas.
Det visste hästarna om. Så när man närmade sig backen så blev dom alldeles stirriga. Dom tyckte det var så roligt att få springa så fort dom bara kunde.

Och det tyckte vi också.