dengamlas

I natt klockan tio i två vaknade vi utav jamande. Höga jamanden. Dennis sätter sig upp i sängen och utbrister: Frasse!
Jag flyger upp och får se min lille plutt i sovrumsdörren, jamar och jamar. Han är smutsig och lite mager.
Mat får han såklart. Han äter, men jamar lite försiktigt mellan varje tugga. Och svarar jag inte då, då slutar han äta och går in till mig i sovrummet och kliver på mig tills jag svarar innan han går ut och äter igen.
När han slutade äta gick han och lade sig framför mig i sängen, där har vi legat hela natten och sovit. Frasse med ryggen mot mig, och jag med armen runt Frasse, Och Dennis bakom mig med armen runt mig så han kunde klappa Frasse lite på ryggen.
Han har saknat mig skulle man kunna säga.
Nu blir det fästingmeddel för hela slanten.