Hyss.
Jag har ett till hyss på lager.
Jag har en bror som är två år yngre än mig. Dennis heter han.
Han var inte ett sådant där spralligt barn som var överallt hela tiden när han var liten, utan han var mer som tjuren Fredinand. Fast inomhus. Han tyckte inte om smuts, sol eller frisk luft.
Han satt gärna på sitt rum och lyssnade på sina gamla kasettband eller nyköpa cdskivor, och läste. Helst kalle anka eller någon faktabok om ABBA.
En dag gjorde han just det. Lyssnade på gamla kassettband coh läste kalle anka.
Jag var sjukt uttråkad och gick in i hans rum och satte mig på golvet bredvid kassettbandspelaren.
Jag hade fått för mig att jag skulle lura Dennis att han blev döv.
På kasettbandspelaren satt en volymratt. Perfekt. Hade det varit knappar till volymen hade det aldrig funkat.
Jag satte handen mot ratten väldigt stilla så dennis inte skulle se och började prata med honom.
Han var inte särskilt road av allt jag babblade om eftersom han läste i sin spännande kalle anka, han var mest irriterad faktiskt.
Men jag pratade på.
Och allt eftersom jag långsamt sänkte volymen på spelaren, så pratade jag tystare och tystare. Tillslut Satt jag bara och rörde på munnen och spelaren var knäpptyst, men lampan lyste fortfarande så det syntes att den var på.
- Lina!? Lina!, började dennis lite småhysteriskt ropa.
Jag svarade förstås, utan ljud.
Sedan kunde jag inte hålla mig för skratt så allt avslöjades.
Men det var kul så länge det varade.
