Morfar.



Besöket.

Min Pappa, syster och bror med sambo var på besök för ett tag sedan.
Och här kommer dom tre bilderna jag tog.



Frasse ser inte så enorm ut bredvid min två meter långa bror.



La familia, Julia behöver tvätta fötterna.



Åååååka pendeltåg, jag är en looser baby, jag har inget körkort!
Pappa ville vara självständig och sitta på en egen plats bakom alla andra.

Fattig.

Tussan kastrerades i Tumba. Den veterinären har semesterstängt nu när stygnen ska tas bort.
Därför måste vi åka till Bagarmossen och plocka stygnen.
Bagarmossen tar runt 400 kronor för att plocka bort stygnen.
IDIOTISKT!
Jag kan inte förstå varför hon fick ståltrådsstygn.
Alla andra honkatter jag vet som blivit kastrerade fick sådana stygn som Frasse fick när han opererade sig. Stygn som går bort utav sig självt.
Jag kan heller inte förstå hur dom kan ta 400 kronor för att plocka bort tre stygn.


Fredag!

Nu, mina damer och herrar, är det äntligen Fredag.
Först är det jobb. Sedan är det tvätt, och efter det så är det... Jag vet faktiskt inte.
Jag vill nog bara vara hemma och slappa. Precis som alla andra Fredagar när jag har jobbat.

Nu är det inte många dagar kvar till SamboDennis börjar jobba.
Vilket innebär att vi inte kommer sova med varandra på ett helt år. Om man bortser från helgerna.
Han kommer jobba mellan 6 och 12 på kvällarna. Och jag jobbar på dagarna. Så när jag kommer hem så åker han. När han kommer hem så sover jag. När han lägger sig så vaknar jag.
Det ska bli spännande.

Haha.

Jag har en så söt bild på min lillebror från när han var liten.
Med en överfull kissad morgonblöja, i en stuga i Mellerud på semestern.
Helt överlycklig.



Tänk att han redan fyller nio år i September..

Kvällsmys.

I dag slutade jag klockan halv tolv. Det blir inte stor lön med så korta arbetsdagar.
Det är inte alltid bra att vara timanställd.

I går kväll var Frasse jättekelsjuk när jag skulle sova. Då såg han så här glad ut när han fick ligga hos mig.





Hans huvud är ju för tusan nästan lika stort som mitt. Han har blivit en redig bit.
Men visst ser det ut som att han flinar?
I morse var det svårt att gå upp, för när klockan ringer så vet Frasse att jag vaknar. Så då brukar han komma och vilja kela. Men idag lade han sig på min mage och spann och var så kelsen. Då var det svårt att lyfta bort honom för att gå upp. Men han var inte bitter för det.
Han fick ju mat.

AJ!

Aj! Min hals gör jätte jätteont! Konstigt nog bara på höger sida, strax ovanför halsmandeln.
En sådan tur att jag har halstabletter hemma.
Nu får det bli banan och yoghurt till lunch. Det är lättsväljt.

Nu är det bara i morgon kvar att jobba, sedan är det helg! Woho!

Det känns som det var något jag skulle göra i helgen. Men jag har glömt bort vad.

Utelåst.

Idag gick det inte så fort för mig på jobbet. Jag hade en ganska stort område så jag kom ut sent.
Sedan upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna till portarna så jag fick åka tillbaka och hämta dom.
Vilket resulterade i att allt tog väldigt lång tid.
När jag kom tillbaka kvart över ett, vilket är en ganska bra tid med tanke på omständigheterna, så har alla andra gått hem.
Och på något sätt glömt mig!
Jag har ju ingen nyckel och kontoret var låst.
Jag var tvungen att ringa till coachen så han var tvungen att åka tillbaka och låsa upp så jag kunde parkera moppen och hämta mina kläder och värdesaker.

Typiskt.



Spännande. Ett sådant modernt lås hade vi på ett skjul till gården där jag bodde som liten.

Långsam.

Gick upp i vanlig tid. Men jag sitter fortfarande och äter frukost. Vad kan det vara som har tagit så lång tid den här morgonen?
Spännande.
Det ser ut att bli halvfint väder i dag. Kanske rent av fint.
Solen sipprar fram bakom täden.
Sipprar så som vatten gör.
I går regnade det när jag jobbade. Men inte så mycket så det var helt okej. Men jag blev blöt i rumpen, för jag hade inte tagit på mig regnbyxorna.
Oj! Nu måste jag skynda mig!

Stad i ljus.

Vet inte hur, eller varför.
Men på något sätt började lyssna på Tommy Körberg - Stad i ljus.
Och jag tänkte en skvätt på morfar, när jag upptäckte att låten är ganska passande på en begravning.


Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.


Den är sorglig, men samtidigt lite tröstande sådär.
Och framför allt väldigt vacker.

Mitt i all bedrövelse händer någonting fint.

Mitt i all bedrövelse så händer någonting fint.

Min sambo har fått jobb!



Inte på IKEA, men bilden var så rolig :)

Rädsla?

Det finns en nackdel med att sjukskriva sig för sorg.
När man kommer tillbaka på jobbet så får man konstiga blickar.
Blickar som säger "stackars dig" när munnen inte kan med.
Samtidigt som ingen vågar säga något, kanske är det rädsla för att råka säga något som man reagerar på? Eller så är det bara ovisshet. Att man inte vet vad man ska säga.
Vad är det värsta som kan hända egentligen?
Är det att jag skulle gråta en skvätt?
Eller är det att jag skulle verka helt obrydd?

Hur skulle jag göra om någon hade förlorat en anhörig?
Jag hade nog försökt vara som vanligt.
Det är ju bara att säga "Jag är ledsen för vad som har hänt" och sedan fortsätta som vanligt.
Man går ju tillbaka till jobbet för att ha annat att tänka på.
Då är det ju skönt om alla andra pratar som vanligt och sysslorna flyter på.

Vad kommer den där rädslan ifrån?
Är vi så trimmade och utbildade för att klara av ett arbete så vi någonstans på vägen glömde bort att lära oss hur man ska beté sig?

Bara för det.

Jag är trött. Osugen på att jobba, och lite nedstämd.
Undra vad det kan bero på?

Rickard sa att det var ganska lite att göra på jobbet i dag. Då kanske jag kommer hem ganska tidigt ändå. Det kan ju vara en liten tröst.

Jag håller tummarna för min Sambo i dag.

Thomas.

Trots att dagen var dömd att misslyckas så slutade den ganska bra ändå.
Sambon får åka på en till arbetsintervju och Thomas kom förbi och livade upp oss med sin sjuka humor och pizza från Robbans.
Det är fint det.
Men i morgon är en annan dag och jag ska jobba. Så nu måste jag gå och lägga mig.

Begravning.

Nu har jag bokat biljett till Tidaholm för att gå på Morfars begravning.
Sambon kommer förmodligen inte följa med.
Det blir för dyrt, och det är lite rörigt med Tussan som ska ta sina stygn någon av dom dagarna.
Men det gör inget om han inte följer med.
Visst vore det skönt att ha honom vid min sida då, men samtidigt är det skönt att få sörja ifred.
Jag har ju mina syskon.

Det är klart att han gärna skulle följa med. Men jag vill nog inte det. Det är bättre han följer med när Anton och mormor fyller år. Att följa med till något roligt i stället.

Det finns ju en bra sak med den här dagen i alla fall. Sambon ska åka och träffa en arbetsgivare i  morgon. Så nu håller vi tummarna för att han ska få jobbet.

Sorg.

Sorg är den konstigaste känslan jag vet.
Man saknar och längtar samtidigt som man är helt maktlös.
Man kan sakna och längta efter massor av saker. Men när man känner sorg kommer man aldrig mer få det man saknar eller längtar efter. Och det är jobbigt.


Jag har aldrig varit bra på det där med sorg.
Många kan ta det med ro. Gråta en skvätt, och sedan skratta åt minnen.
Jag vet aldrig hur jag ska beté mig. Ska jag skämta? skratta? gråta?

Mamma sa förut att jag skulle ringa mormor för dom andra barnen har gjort det.
Hur ska jag klara av att höra mormor ledsen och vara ett stöd för henne när jag inte ens kan kontrollera mig själv?
Jag ringde i alla fall. Och det gick bra.

Nu stundas en begravning. Och är det något som jag klarar sämre än sorg, så är det begravningar.
Jag har en liten vana att mitt under alltihop förstå vad det är som ligger i kistan. Och drabbas av lite panik.
Jag får svårt att andas och vill springa därifrån. Varje gång är det samma sak.
Helst av allt skulle jag vilja slippa begravningar.
Varför kan man inte göra som i så många andra länder? Fira tiden man haft, istället för att offentligt sörja det man inte kommer att få.
Är det inte typiskt svenskt, att gapa efter mer?

Men nu är det som det är. Och jag kan inte göra någonting åt det.
Jag kan bara hoppas att han inte hade ont.
Glädjas åt att det gick så fort som det gjorde.
Och minnas alla fina stunder vi hade.


Min Morfar, min Stjärna.

Te luras.

Te, det är något jag inte förstår mig på.
Alla tjatar om te. Te är gott, modernt och härligt att surpla på en mysig kväll tillsammans med en bra bok.
Jordgubbs te har jag alltid tyckt att det har luktat så gott. Så jag gav det en chans.
Vi fick nämligen jättestora fina tekoppar i julklapp.

Jag värmde vatten, stoppade i påsen, luktade och njöt.
Men när jag fick in skiten i munnen blev jag bara besviken.
Första smaket smakade nyponsoppa. Andra smaket smakade skit. Och i tredje smaket försökte jag lista ut vart fan jordgubbarna tagit vägen.
Jag kunde inte hitta dom.

Te är bara lurendrejeri!

Fy tusan säger jag!



Kopparna får nöja sig med varm choklad i sig.


Utan vän, men med sår.

Kerstin kom aldrig. Det var lite tråkigt.
Har längtat lite efter henne.
Men vi kanske kunde ses runt vecka 33 i stället.

Frasse kom in för en liten stund sedan.
Då passade jag på att stänga balkongdörren, för kolckan börjar bli kväll.
När jag motade honom i dörren blev han helt galen och jättearg på mig.
Han klöste tag runt armen och började tugga i handen. När jag skulle ta loss honom grep han tag i andra armen, sedan i benet och sedan i andra benet innan han gick tillbaka till första armen igen.
Tillslut tröttnade han och släppte mig.
Men då var jag redan blodig.

Så här sitter jag nu. Med plåster på handen och ömmande sår på foten.
Tacka gud för jeans.

En vän.

I dag kanske Min vän Kerstin kommer förbi och hälsar på. Det vore jättekul. Hon mådde inte så bra igår, Så jag ska aknske inte hoppas för mycket.
Jag och Kerstin har haft en vana av att åka förbi varandra. När hon har åkt till Stockholm har åkt till Tidaholm. Så vi har inte setts på säkert ett år nu.
Dåligt av oss.

Body Art

Det pågår en Body Art festival på Nya Zeeland.
Och något som har faccinerat mig är kroppsmålningar.
Det är vackert. Och annorlunda.









Jag Googlade lite och hittade lite tjusiga bilder. Men det som faccinerar mig mest är när målningarna lurar ögat. När dom till exempel målar så det ser ut som att dom har riktiga kläder på sig, eller att köttet trillar av så skelettet sticker fram.
Eller när dom ser ut som djur och sådant där spännande.

Åh vad fint.

Min systers vän har gjort en ny design på min blogg.
Och jag tycker att det blev jätte fint.
Emma Har verkligen fått det att kännas som jag. Med Frassenassekatt och tassavtryck.

Tack ska du ha Emma för hjälpen :)

Koka katt.

Jag drömde något så otäckt i natt.
Jag drömde att jag var tvungen att koka Frasse levande. Så som man gör med kräftor.
Och han fick ju inte riktigt plats i en gryta, så jag fick doppa bakbenen först. Och till slut dog han och slappnade av och sjönk ner i grytan. Men hela tiden hade han ögonen öppna och tittade på mig.
Det var så jävla äckligt. Och jag grät som ett litet barn när jag vaknade.

Hur kunde jag göra så mot min egen bebis?

Respektera.

Min lillebror sa för någon dag sedan när jag pratade med Mamma i telefonen. "Jag ska gå till ladugården och respektera."
Visst var det inspektera han menade. Men det gick lika bra med respektera. Det är inte så noga i den åldern.

Jag försöker ta fina kort på Frasse. Men jag hittar inte min gamla kamera som är bra. Och han vägrar ligga still. Smyger jag fram så ställer han sig upp och vill gosa i stället. Och sedan så har inte pälsen dom rakade bort i pannan vuxit ut ordentligt heller så han ser konstig ut.

Hittade lite kort på när han hade svans. Och jag måste säga att han ser konstig ut med svans.
Han är mydcket sötare utan. Hans svans var så lång och tjock, så det  såg nästan ut att vara fel svans. Någon annans svans. Men jag saknar den vita svanstippen lite.






Flitig Undulat.

Jag slutade jobbet fem i tolv i dag.
Jag handlade på vägen hem. Jag håller på att tvätta och jag har platerat en blomma. Och fortfarande så är dagen ung.
Vad flitig jag är.

Jag kom på en visa som jag hade glömt bort.

Jag är en liten undulat,
som får så dåligt med mat.
För dom jag bor hos,
för dom jag bor hos,
dom är så snåla.
Dom ger mig sill varenda dag,
och det vill jag inte ha.
För jag vill hellre,
för jag vill hellre,
ha Coca Cola.

Den sjöng vi när jag gick i Lekis.
Den visan och "En kulen natt".

Dagen till ära.

Sista arbetsdagen den här veckan, och det spöregnar.
Typiskt.
Det är okej att jobba i regnet om man delar portar. Men när man delar villor är det ganska vidrigt. För man kan inte ha locket över posten för då måste man ta av det vid varje brevlåda. Och då blir posten jätteblöt och äcklig. Jag blir ju också jätteblöt och äcklig. Men det gör inte så mycket.

Jag ska kanske införskaffa en ny design till min blogg. Det vore spännande.

Hämta katt.

Jag jobbade som en tok i dag så jag skulle hinna hem och följa med när vi hämtar Tussan.
Nu väntar vi på sambons föräldrar och sedan bär det iväg.
Äntligen är hennes livmoder intakt.
Nu får vi hoppas att hon blir gladare och lugnare och stannar hemma!
Annars känns ju allt förgäves.

Träningsvärk.

Jag har träningsvärk i armarna och benen. Då är det kul att veta att man har en runda med bara springportar framför sig.

Det slog mig.

I går, på kvällen när jag skulle sova, så slog det mig att jag kommer aldrig mer få äta Morfars skorpor.
Eller äta hans brödkakor. Eller hans sandkakor, eller maränger. Inget av allt det goda jag växt upp med. Som har gjort att jag är mer förtjust i salt än socker. Som var med på alla kalas, kommer jag få smaka på samma sätt igen.
Jag kommer aldrig mer kunna borra in ansiktet i hans tröja och känna lukten utav tobak och grovsnus. Som faktiskt luktar gott på en Morfar.

Ty, min morfar kommer aldrig mer hem.
Men jag är glad att han fortfarande lever.
Men vad är det för liv att ligga i en säng och nästan inte kunna göra någonting själv. Inget som kräver att man måste stå upp.
Det måste vara jobbigt att bli så svag när man fortfarande är frisk i huvudet.

Men oavsett vad så kommer jag alltid att älska honom. Han är ju faktiskt min Morfar!
Och jag vill hälsa på honom igen.

Ko-apa?

Det var lika mycket post i dag. Och det var jätte tungt att bära upp postklumparna i höghusen. Det var så mycket tunga H&M kataloger. Varje klump vägde massor! Jag önskar att dom som sitter och gör katalogerna så stora och tunga själva kunde dela ut dom. Nu har jag träningsvärk i mina stackars arma armar.

På vägen hem från jobbet satt det småbarn på bussen.
Dom skrattade och tjoade sådär jobbigt som barn gör.
Rätt vad det är så hör jag "MOUUUUHUHUUUU!" Lika starkt och tydligt som om det kom från en äldre herre.

Det mina vänner. Var en Koapa.

Och jag kunde inte sluta fundera på hur en Koapa ser ut. Och det fanns inga på Google så jag målade en istället.



Men vad lever dom på? Bananer eller gräs? Lämnar en Koapa mjölk? Om inte, vad ska man då med den till? Kan ju inte tänka mig att det är särskilt gott kött på en Koapa.
Koapans mening med livet är att dö och försvinna ur min hjärna.

Vad får barn allt i från?


Frukost

Jag sitter här klockan 05:54 och äter flingor och en ostmacka.
Jag har svinont i halsen efter regnet i går.
I dag ska jag säga att jag faktiskt vill ha tillbakak min jacka.
Det är någon som städar bort den jämt.
Jag fryser. Det är höst nu.

Lång dag.

I dag slutade jag klockan fem.
Och jag fick spöregn på mig, så jag blev alldeles jätteblöt och kall.
Det var så mycket post. Så mycket som jag aldrig sett tidigare.
Men det gick ju fint ändå.
En kollega till mig välte med sin moped när hon var på väg ut på rundan. Det är svårt att styra och hålla mopeden uppe när det är så mycket post i den. Det blir tugnt och styret skakar.
Hon skrapade upp hela ansiktet stackarn.

Min vän Elin var med i Aftonbladet i går. Det var spännande. Hon var med på framsidan, och inne i tidningen. Det handlade om katter som har sprungit bort. Stackars Elin. Om det är någon jag kan prata katter med så är det Elin. Vi tycker och tänker lika dant. Pappa är ingen idé att prata med för han tycker att katter är ohyra. Jag tycker att dom är bebisar :)

På tal om katter. Jag behöver leta upp Frasse snart. Det börjar bli kväll.

Det var en gång ett barn...

Det barnet hette hääääänrik!
(Internskämt)

God morgon god morgon! Vem är det jag talar med?

Guess what? Jag ska jobba.
Nu ska jag jobba resten av veckan, och hela nästa veckan. Sedan är ledig en vecka (om dom inte ringer) och sedan jobbar jag en vecka till. Synd att inte alla dom veckorna är i samma månad. då hade jag blivit glad över nästa lön.

Tussan ska steriliseras på Torsdag. Skönt att det blir gjort. Men det är synd att jag jobbar, för jag hade gärna följt med för att  lämna henne och hämtat henne.
Men det får gå ändå. Nån måste ju betala veterinärbesöket!

Det var som tusan.

Nu har Pappa med bihang åkt hem igen.
Vi åkte in till stockholm för Sandra ville åka "spårvagn?".
Där åt vi mat och gick i affärer. Jag tycker inte om att gå i affärer.
Marcus köpte ett tennisracket och Julia en klänning. Sandra hittade inget och Pappa betalade maten och resan.
Min kära sambo köpte sig ett par shorts för födelsedagspengarna han fick utav pappa. Det blev även en peng över.
Jag hade bakat bullar som slank ner i dom flesta magar. Men inte Sandra som bantar jämt och inte Marcus för han är ond.
Nu måste jag koppla av i soffan lite för jag är dödligt trött.
Ja, så trött så man kan dö.

På väg.

Nu är Pappa, Julia, Marcus och Sandra på väg hit. Eller det har dom varit sedan klockan sju. Men dom börjar närma sig nu. Det ska bli spännande.
Jävlar, jag har glömt att ta upp bullarna ur frysen!

Tur.

För någon dag sedan så köpte jag en tialott.
Jag vann tjugo kronor på den, så i dag är jag var på konsum så bytte jag till mig två nya lotter.
När jag väntade på bussen nyss så skrapade jag dom och vann tjugo kronor igen.
Jag gick förbi pressbyrån och bytte till mig ytterligare två nya.
När jag satt och väntade på bussen hem igen så skrapade jag dom.
Jag vann tio kronor och gick till pressbyrån och hämtade en ny lott.
På bussen hem skrapade jag den lotten och vann tio kronor igen.

Tar det aldrig slut?

Läder.

När jag var på konsum sist jag var i Tidaholm så köpte jag häftiga hårspännen i läderimitation.



Dom kostade endast tjugo riksdaler! Det ni!

Fick reda på nyss att min storebror och hans sambo följer med hit i morgon. Spännande.
Vad ska vi hitta på tro?

Nej jag måste börja med maten nu. Jag svälter. Sedan måste jag till centrum igen för jag glömde köpa cancerpinnar. Typiskt. Man kan ju inte vara hälsosam såhär på en söndagseftermiddag.

Bilderna.

Här kommer två bilder från Frasses utedebut.





Han är lycklig nu.

Välkommen hem, kattjävel.

I morse kom Tussan hem.
Hon har varit borta nio dagar.
Och hon var överlycklig över att ha kommit hem.



Och hon var överlycklig över att träffa sin Husse.



Hon kramade ruint hans arm och rullade runt på rygg.
Hon var mager som en sticka och tovig i pälsen, men annars fullt frisk.

Nu har hon fått utegångsförbud tills hennes livmoder är väck. Så det så!


En opigg piggelin.

För någon dag sedan så var min sambo gullig och köpte min favorit glass till mig när han var och handlade.
Tyvärr var det väldigt varmt på vägen hem så glassen smälte. Han ställde den upp i frysen så den skulle frysa igen innan jag fick den.
När jag tog av plasten var det ju inte svårt att lista ut att den hade varit smält.




Bärplockaren.

Jag var ute med soporna förut och
 gick en sväng i skogen för att se om
 jag kunde hitta Frasse någonstans.
Och det kunde jag ju såklart.Men jag
hittade även bär.Min sambo är lite
förtjust i bär, så jag plockade lite åt
honom. Själv är jag mest förtjust i
att plocka dom. Jordgubbar och
 körsbär däremot är smaskens.


Sovmorgon.

I dag har jag haft en alldeles förträfflig sovmorgon.
Det var skönt.
Nu måste jag sätta igång att städa lite. Måste rensa avloppet i badrummet för mitt hår har en vana att täppa till det. Och det är ingen idé att duscha innan man lrypit omkring på badrumsgolvet.
Ska passa på att göra rent hela badrummet när jag ändå håller på.
Jag är så duktig.

Det har fortfarande itne blivit bio. Vi får se om vi orkar/hinner åka i kväll. Jag vill ju gärna se filmen, Men nu känns det inte lika viktigt längre. Jag såg ju tvåan nyligen, så jag ju egentligen vänta med att se trean också. Det som lockar är väl att det är 3D film.

Just det, städa var det ju.

Bergen.

Jag och sambon var ute och letade efter Tussan. Ja hon har sprungit bort igen.
Men vi hittade henne inte.
Vi följde en stig upp på berget. Det var så vackert.
Alla stenar var runda och släta efter att regnet spolat dom.
Det fanns massa fina utsikter. Så man kunde se ut över sjön.
Det fanns massa svackor där det var vattenfyllt och det växte massor med vackra vattenväxter.
Och det var så fridfullt.

Men som vanligt glömde jag kameran.
Ochj som vanligt trillade Sambon :)

Sista dagen.

Det är nu sista dagen på en spännande arbetsecka. Ty, det nalkas helg.

Vi funderar på att gå på Ice age 3 i kväll. Om jag orkar. Annars får det bli imorgon.
Det blev ju aldrig av sist eftersom jag fick jobba. Och jag orkar verkligen inte göra nåt på kvällen när jag kommit hem från jobbet.
På måndag kommer min far, min syster och eventuellt en eller två bröder. Om någon alls.
Min storebror har aldrig hälsat på mig här uppe. och jag har bott här i två år nu.
Men det är inte det värsta vill jag lova.
Min lillebror flyttade till växjö när han var 16. Växjö ligger närmre Tidaholm än Stockholm. Och Dennis har bott där i 5 år. Men Marcus har ändå inte tagit sig tid.
Som att han inte har haft semester någon gång under fem år.

Är det någon som borde klippa navelsträngen från Tidaholm så är det han.

Men jag är inte bitter.
Jag glädjs åt den familj som vill komma. Jag glädjs åt dom vänner som vill komma.
Det är vid sådana här tillfällen man märker vilka vänner som är riktiga.
Varför ska jag lägga all min tid när jag är i tidaholm åt att kuta runt till en miljon vänner och stressa, När dom inte kan sätta sig två timmar på ett tåg och hälsa på mig?
Varför ska jag hälsa på dig, när du inte vill hälsa på mig?

På tal om att pappa kommer. Jag måste städa. Annars får han en hjärtattack och dör.

Hemma.

Äntligen hemma.
När jag kom upp från skogen så stack det ut ett välbekant ansikte från skyddet som hänger över hamocken.
Lille Frassenassekatt har visst hittat en koja.
Han är så glad där ute.
Har försökt ta lite kort från balkongen eftersom jag glömmer kameran inne var gång jag går ut. Visar dom när jag orkar ladda ur bilderna.
Och det gör jag inte nu.

Sen.

Jag är lite sen.
Och det är jag bara för att jag äter frukost så långsamt.

När jag var liten blev mamma galen på mig när jag åt frukost innan skolbussen kom. För hon sprang omkring och tjatade som en liten gnu. Men det är så svårt att äta när man är sjukt trött. Och bussen får skylla sig själv när den kommer så tidigt på morgonen.

En röd jävla ruta!

Jag måste sova!

Jag hatar att sova när jag inte är trött.
Dessutom är jag sur.

Det är så att jag spelar ett spel på facebook som heter Yoville.
Man har en lägenhet, köper möbler och gör fint. Jag har knegat som en idiot för att tjäna ihop 15 000 coins så jag kan köpa det större huset.
Jag är jätte lycklig och går in till hussäljaren, läser lite om huset som snart ska bli mitt. Och tar god tid på mig.
Jag klickar på knappen som säger "köp mig" Och det kommer upp en röd ruta!

En röd jävla ruta som säger "det spelar ingen roll om du har slitit röven av dig i flera veckor för att ha råd, du får itne köpa huset innan du har 15 vänner som spelar yoville!"

Vart ska jag hitta dom då?

Överaskning.

Jag kom hem från jobbet. Tyckte jag hörde Frasse jama sitt speciella jamande.
Tänkte att han sitter väl innanför dörren.
Jag klev in, men ingen Frasse var där.
Då säger sambon, Såg du Frasse ute?
Då har han släppt ut Frassenasekatt.
Så jag tog på mig skorna igen och gick ut. Och där satt han, bredvid husknuten och väntade på mig.
Vi busade lite innan jag gick in. Och nu är han ute i friska luften och jagar flugor.

Har jobbat i dag som sagt. på ett nytt ställe. Det gick fint. Ska dit i morgon igen, och på Fredag ska jag jobba i Tullinge. Jag har fullt upp.

Hurry hurry!

Chefen ringde. Han kommer och hämtar mig om 20 minuter. Jag ska jobba i Norsborg i dag. Och i morgon.
Det blir nog ingen Bio i dag då. För då orkar jag inte upp i morgon.
Måste äta!

Det finaste jag vet.

Jobbet var jobbigt. Jag fick cykla i spöregn och åska.

Men i morgon ska jag sambon och Kevin gå på bio. Vi ska se Ice age 3.
Det ska bli mysigt och roligt.

Frassenassekatt skriker som en liten gnu. Han fick mersmak när han var ute i går. Men eftersom jag slutade så sent i dag och klockan blev så mycket när vi hade ätit så tyckte jag inte att det var någon idé att släppa ut honom. Det blir ju snart mörkt. Han får vänta till i morgon i stället.

Det går ingen nöd på honom.

Det var en gång en Tisdag.

Upp och hoppa Lina! Nu ska du tjäna pengar!

Har lite träningsvärk i vaderna sedan. Jag hade nästan bara "springportar". Det vill säga portar utan hiss så man måste springa upp och ned. Och det känns i vaderna vill jag lova. Det är itne så att jag får träningsvärk utav att springa upp för trapporna. Nej, jag får träningsvärk utav att springa ner. Att ta emot varje steg. Det ger träningsvärk och lite smärta långt upp i vadmuskeln. Skönt va?
I dag ska jag jobba i Huddinge. Undra vad jag får för område.
Jag hoppas på moped.

Frasses "utedebut"

Frasse har varit ute. Utan koppel för första gången sedan skadan.
Vi busade och sprang, jagade pinnar och jamade på fåglar.
Dock så var det lite svårt att få med honom in igen.
Han hade ju fått smak på livets goda igen.

Tidig dag.

I dag slutade jag halv ett. Det är skönt att jobba i Tumba.
I morgon ska jag jobba i Huddinge och på Fredag ska ajg jobba i Tullinge.
Det blir spännande för där har jag aldrig varit tidigare.
Nu måste jag sova någon timme så jag blir människa igen.

Galen morgon.

Frasse är sjövild. Han rusar runt med en lurvig boll i munnen. Hur orkar han så tidigt på morgonen?
Själv är jag ganska seg i dag. Har sovit dåligt så jag har ont bakom ögonen. Det brukar jag få när jag har sovit dåligt.
Jag måste komma ihåg att handla kattmat och middagsmat på vägen hem.
Lättare sagt än gjort.
Skriva en lapp är ingen idé.
Jag kommer bara glömma den hemma.
Jag hade glömt att ta upp min lunchlåda.
Så jag har med mig en isbit till lunch i dag.
Tur att det finns micro.

Det blev Söndag förra veckan.

I söndags skulle Pappa och jag hjälpa Dennis att flytta.
Dom kom och hämtade mig på morgonkisten och vi åkte till Jönköping.
Där spenderade vi två och en halv timme på Ikea och Elgiganten.
Dennis köpte lite tjusiga möbler och en ny Tv.
Jag hittade även ett kap.
Kapet var ett svart vardagsrumsbord. Dennis hade räknat med att det skulle kosta runt 1000 kronor och han ville ha ett svart. Vi hittade inget först. Men efter en stund såg jag ett fint bord lite undangömt.
Det skulle utgå från sortimentet och hade kostat 1500 kronor. Men var nu nedsänkt till 390 kronor.
Så det köpte han.
Han köpte även två enormt snygga lampor, en vacker byrå och lite småplock.



Vägen till Växjö var mysig. Vi sjöng och pratade och skrattade. Vi stannade och åt i Bor.
Väl i Växjö stannade vi till på Rusta där Dennis beställde en Vit tvbänk. Och vi åkte till EM och beställde en tjusig soffa.
Sedan hjälpte vi Dennis att plocka och skruva lite. Jag hängde upp gardiner och duschdraperier och skruvade ihop lamporna. Medan Dennis plockade in kökssakerna i skåpen och pappa började skruva ihop lite möbler.
Sedan blev klockan mycket och Pappa och jag åkte hem igen.



Vi köpte en glass på hemvägen. Och som vanligt när pappa blir trött så börjar han slåss för att inte somna. Vi hade ett litet krig i bilen med tomma petflaskor. Som jag vann.



När vi kom tillbaka till Tidaholm bjöd storebror med sambo på middag. Det blev Tacos.
Det var inte äckligt,



Det var trevligt att träffa Marcus. Han brukar ha för vana att jobba jämt när jag är i Tidaholm.
Efter middagen så körde Dom hem pappa till sitt och mig till mamma. Där dom tittade på kattungarna.
Och Marcus blev förtjust i den gulvita. Han stod med den pyttelilla katten i sina jättestora händer och pratade bebisspråk med den. "Lilla tiger" sade han.
Sandra däremot blev förtjust i en av dom helvita.

Det vore underbart om dom ville ha en liten katt. Så man kan behålla någon litensöt i familjen.

Födelsedag.

Sambons födelsedag.
Jag bakar kanelbullar.
Sambon och Kevin spelar dator.
Kevins föräldar var förbi en sväng och grattulerade Sambon.
Jag ska jobba i morgon.
Nu måste bullarna rullas.

Rullar man bullar?
Ja det gör man för tusan!

En ny dag.

I morgon fyller Sambon 25 år.
Spännande.
Ska göra ett nytt försök med kopplet och Frasse i dag.
Tog ut honom en liten sväng i går, Men han fick som vanligt panik och satt och skrek vid dörren.
Det här kommer vara sista försöket, Sedan får det bära eller brista.
Hoppas han har sådant förnuft så han inte börjar klättra i träd och trillar ner det första han gör.

Vad som hände i lördags.




Som jag tidigare berättade så var det pappas otursdag i fredags. Tvn fungerade inte, han fick inte tag på nycklarna till lokalen som konfirmationsmottagningen skulle vara i. Och han fick inte tag på skåpbilen han skulle låna på söndagen när vi skulle hjälpa Dennis att flytta.
I lördags så var det ju självaste konfirmationsdagen för min syster. Jag och pappa klev upp och lyckades få tag på en nyckel till lokalen. Vi började att fixa i ordning där nere med allt som skulle fixas. Sedan skulle vi åka fram till stan och hämta smörgåstårtor och jordgubbs tårtor.
EFtersom det är pappas oturshelg så gick hans nya bil sönder. några cylindrar lade av så bilen orkade knappt sig själv. Typiskt tänkte vi som skulle hämta Dennis på tågstationen i falköping kvart i ett.
Som tur var fick jag tag på Elins rickard som var så snäll och ställde upp och hämtade Dennis i Falköping.
Det blev konfirmation i en stekhet kyrka, där gästerna satt och fläktade sig med programbladet. Och konfirmander som gjorde sketcher, dyngblöta i svett.
Jag tog nattvarden ocg blev förlåten mina synder. Även anton gjorde det. Mamma trodde han var för liten, men han fick för prästen. Dock var det inte så gott som han trodde. Han stoppade oblatet i munnen och tog ut det lika snabbt. Sen satt han i bänken och rev sönder det i småbitar innan han stoppade det i munnen.
Till slut tog konfirmationen slut. Alla längtade, eftersom det var så varmt.



Vi åkte hem till Pappa och traskade ner till lokalen och började brygga kaffe och invänta gästerna.
Dom kom. Det var trevligt att träffa mina fastrar och farbröder. Även om hälften saknades. Enda gångerna pappas släkt ses är när det är någon som dör. och nu har både farmor och farfar gått bort så nu blir det svårt att samla ihop alla. Dom flesta kommer när någon fyller jämt, eller när det är konfirmation. Men det är ändå några som saknas.
Även Julias kille med föräldrar kom och åt tårta.



När gästerna var mätta och belåtna åkte dom hem, och vi hjälpte pappa att städa fint i lokalen. Utom Julia som försvann precis när vi skulle börja. Äckliga barn.
Efter det åkte vi hem till Mamma. Mormor var kvar, vi åt mer tårta och sjöng "Ja må du leva".
Det var ju Mammas födelsedag. (som jag hade glömt bort)
Julia fick inte så mycket paket som jag fick när hon konfirmerades. Hon fick mer kuvert med pengar i. Jag fick massor med smycken som jag aldrig använder.



Och mamma fick ju en vacker present när hon fyllde år. Hon blev förlåten sina synder.
Vad snäll gud är egentligen.


Kevins födelsedag.

Ska snart åka till Tumba och handla lite. Kanske ska handla en liten tårta om jag hittar det. För det är ju trots allt Kevins födelsedag. Han blir 16 år i dag tror jag.
Det regnar inte idag så jag ska ta ut Frasse i kopplet lite till i dag.
Det är det värsta han vet. Men han måste vänja sig. Annars kan han ju inte träna upp rumpmusklerna.
Det lilla livet.

Torsdag kväll.

Orkar inte skriva om helgens bravader i dag.

Åkte till Tumba förut och fick en ny bankdosa. Det var inte helt okomplicerat.
Jag har Tidaholms sparbank, eller Tidaholms swedbank. Vilket tydligen är en fristående bank. Jag gick till Swedbank i Tumba, vilka var tvugna att ringa till Tidaholm för att får tillåtelse att ge mig en ny bankdosa. Sedan fick jag vänta på att Tidaholmsbanken skulle faxa ett papper som jag skulle skriva under.

Jag har bott här uppe i två år snart.
Är det inte dags snart att byta till ett närmare bankkontor?

Kanske är det så att jag har kvar så mycket som möjligt i Tidaholm för att jag faktiskt är en Tidaholmare i själen.
Jag har helt enkelt svårt att klippa navelsträngen från min födelseort.

Torsdag morgon.

Ska iväg sedan och lämna in min bankdosa på banken. Det är inte kul när den inte fungerar.
Ska samtidigt försöka hitta någon som kan skriva på mitt papper till försäkringskassan. Och jag vägrar lämna ifrån mig det den här gången. Jag ska ha tillbaka det och skicka in det själv! Jag ska baske mig ha pengar i tid den här månaden. HA!
Nej så här får man inte brusa upp sig på morgonkvisten.
Oh happy day, oh happy dayyy!

Fredagens äventyr.

Fredagen började med en stund på Antons simskoleavslutning. Även brandmännen var där och visade hur dom gör när dom ska rädda någon stackare i vattnet.



Efter det mötte jag upp Tova och Sandra. Vi Fikade och pratade och promenerade. Det var stekhett och jag brände mig på ryggen. Till slut tog vi vårat förnuft till fånga och gick till en badplats och badade fötterna och hundarna.





Isac är ett blötdjur som älskar att bada.



Det var några barn vid badplatsen som hade fiskat upp en stor kräfta med en håv. Den var vi ju tvugna att klappa lite på.

Efter en titt i Sandras nya (Tovas gamla) lägenhet så körde vi hem Sandra för hon skulle börja packa inför flytten, och Tova och jag hittade på egna äventyr. Vi letade efter nya bultar till hennes däck. Vi hittade nya bultar till hennes däck. Sedan åkte vi hem till hennes mor för byta däck.



Tova och Henning vet hur man sammarbetar.

Efter det mötte jag upp min far så vi kunde åka och handla allt till konfirmationsmottagningen. Det var stressigt för Elin var lite tidig och ringde och hetsade mig.
Vi skulle nämligen åka och bada.
Men när fvi kom fram till Vättern så bröt helvetet ut. Det började åska, regna och blåsa.


Så här såg vättern ut när vi kom fram. Elins föräldrar som suttit på stranden hela dagen sa att det var spegel blankt precis innan vi kom. Typiskt.



Det blåste så mycket så Rickard behövde inte ens hålla i handduken.

Vi bestämde oss för att åka hem till ELin och Rickard och grilla i stället. Och vi hann precis klart med grillningen innan ovädret nådde fram till Hömb. Då satt vi vid köksfönstret och lyssnade på ovädret och spelade sällskapsspel. Det var mysigt.



På Elins köksbänk står den här. Där i lägger man mynt om man vill sponsra en tågbiljett så jag kan komma och hälsa på. Elins påhitt.
Men vi har bestämt att pengarna ska bli bensinpengar till en utflykt istället. En lång utflykt.

Jag fick sedan skjuts hem till min Far. Jag skulle hjälpa honom med allt innan konfirmationen som är på lördagen. Men han hade inte fått tag på tanten med nyckeln till lokalen vi skulle ha. Så han skulle hämta bilen vi skulle använda på söndagen när vi hjälper min bror att flytta. Men då hade inte han lagt ut nycklarna till den innan han åkte till Västerås.
Pappas Tv-kanaler hade också försvunnit i ovädret.

Och det var inte slutet på Pappas otursvecka.


Sjukgymnastik.

Var ute med Frasse nyss i koppel. Veterinären sa att vi skulle göra så för att han ska träna upp rumpmusklerna lite innan vi släpper honom.
Men kattstackarn får panik. flyger och far så långt kopplet räcker, sedan lade han sig ner och vägrade röra på sig innan han kutade upp för brädan till balkongen så jag fick gå in och öppna åt honom den vägen.
Jag tror vi får strunta i kopplet.
Han har ju aldrig gått i koppel förut. Klart som tusan han får panik när han märker att han sitter fast.

Jag tror jag släpper ut honom utan sjukgymnastik. för ju mer han är inne desto slappar muskler får han ju.
Men i dag regnar det.

Åska och Michael.

Nästan hela helgen har det åskat. Det åskar även här. Men det verkar inte komma så nära.
Men natten mellan fredagen och lördagen var hemsk. det small och blikade långt in på natten. Och jag hade svårt att sova. Dels för blinkningarna och ljudet men också för att jag ite sover hemma i min egen säng.

Jag har tittat en stund på Michael Jackssons minnesgudtjänst. Det var spännande att se hans barn utan masker.
Nu visar dom hans konsert.

Svårt att tro att den lille sprätthönan kan vara död nu. Han ser ju inte särskilt döende ut där på scenen.
Det är också svårt att tro att så många tjejer skriker och gråter när det kommer ut ett likblekt monster med guldiga stringsippor utanpå svarta alldeles för korta byxor också.
Men sådant är livet.

Överaskande.

Äntligen hemma.

I torsdags åkte jag hemifrån klockan sex på morgonen. Som vanligt ställde stockholms länstrafik till det och jag missade tåget.
Fick tag på en y biljett och kom två och en halv timme försent till Tidaholm.
Vi hälasde på morfar på sjukhuset. Han var ganska pigg efter omständigheterna.
Vi köpte även födelsedag present till mamma. hon fick välja själv och valde solcellslampor till rabatterna.
Det var en stekhet dag. Jag höll på att svettas ihjäl på tåget och när vi kom hem till Mamma så badade jag och anton i poolen. Sedan på kvällen när Julia kom hem så hoppade hela familjen i igen. Men jag struntade i det den gången. För jag var redan kall.



Självklart så hälsade jag på kattungarna! dom var så söta. Men det var så mörkt inne i garaget så det var lite lurigt att få fina kort på dom.



Den här lilla tigern var så söt.



"Marsvinskatten" Hon har typisk marsvinsfärg :)



Den lilla dunbollen. Han har inte röda ögon. Det är blixten som "gör´t"



Och den sista vita lilla honan. Hon är jätte rund och har lite längre päls.



Och här är alla fyra ute på äventyr.

Nu ska jag nog gosa ner mig i soffan och kolla filmen med Julias Cabaré.
Jag snodde med mig den hem.


Hoho.

I morgon åker jag hem.
Jag har kort att visa. fast det blev inte så många. jag har för vana att glömma ta fram kameran.'
Men det blev söta kort på kattbebisarna.

Nu ska jag umgås med min mor. Sen ska jag sova.

Hoppas att tåget i morgon går som det ska. Har inte råd att köpa dubbla biljetter en gång till.
Jävla SL och SJ.

So long suckers!

Nu ska jag packa det sista och sedan sova för i morgon sticker jag till la Familia.



(Det känns ju bra att åka från solen till ett regnoväder som gjort översväming i grannstaden.)

Frassenassekatt.

Det gick fint hos veterinären.
Han sövdes lite lätt innan han röntgades den här gången så han är fortfarande lite groggy.
Han vägde 4.7kg.
Hans svans har läkt snett, men det har vi ju sett innan. Och det påverkar honom inte. Och bäckenet har läkt jätte fint.
Tyvärr får han inte gå ut än. Han måste få bättre muskler i bak så vi får göra lite sjukgymnastik och gå promenade med honom i koppel. Han är rädd för kopplet så det ska bli intressant.
Men han är friskförklarad nu i alla fall.
Min älskade lille fnutt. Jag var så rädd att jag itne skulle få se honom mer när vi åkte till veterinären när han var trasig.
Men skadan var enorm och han hade återhämtat sig väldigt bra sa dom.

Nu kan jag åka till Tidaholm och vara lättad och glad!

Ja just det, Han har ju fått blodiga sår i pannan. Dom trodde det var stressrelaterade eksem, eller något han är allergisk emot. Så nu är han rakad framför öronen och har fått en salva.
Det blir nog fint det här.

Ha!

Jag fick minsann tag på en sistaminuten för 154kr!
Det är inte dumt det. Så i morgon åker jag till Tidaholm.

Nu sitter jag och väntar på att sambons mamma ska komma och hämta mig och Frassenassekatt så vi kan röntgas.
Det ska bli spännande att se hur han eragerar på veterinärstationen den här gången.

RSS 2.0