Kräftor.

Jag kan inte med ord beskriva hur sugen jag är på kräftor.
Och då menar jag riktiga kräftor. Svenska kräftor från ån!
Som man fiskar och kokar helt själv. Och sedan äter den helt själv.
Med massa krondill och en skvätt öl i lagen.



Hittade en scannad bild från min barndom i början på nittiotalet. Med två bröder och en mamma och en pappa hemma hos pappas goda vän Sigge med familj där det var kräftfiske varje år.
Det var så mysigt.
Medan vi väntade på att klockan skulle gå, så vi kunde ta upp burarna och  tömma dom på kräftor satt vi i ett vindskydd som pappa och Sigge hade spikat ihop. Där hade vi fotogenlyktor som belysning i taket, Och på grillen låg det korv. Pappa och sigge drack öl, och det var inte helt ovanligt att Sigge trillade i vattnet när mörkret föll på och man hade svårt att se vart kanten var.
Jag kommer ihåg att jag tyckte mest om bilresan hem, när man var så trött så man nästan somnade och man såg alla stjärnor genom bilfönstret. Jag har alltid tyckt om att åka bil på kvällen.
Och sedan var det kokning av kräftor hela nästa dag.
Och efter ett par veckor så hade vi en gemensam kräftskiva. Och oftast blev det så mycket kräftor över så vi hade en liten kräftskiva på nyårsafton också.

Kommentarer
Postat av: annika

jag har bara ätit äckliga kräfton i år...färdiga utländsk bläiga...

man har inte ätit kräftor på riktigt förren man ätit vätterkräftor o sånnt

allt annat är fusk!

2009-08-18 @ 13:40:01
URL: http://annikasdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0