dengamlas

Kerstin kom aldrig. Det var lite tråkigt.
Har längtat lite efter henne.
Men vi kanske kunde ses runt vecka 33 i stället.

Frasse kom in för en liten stund sedan.
Då passade jag på att stänga balkongdörren, för kolckan börjar bli kväll.
När jag motade honom i dörren blev han helt galen och jättearg på mig.
Han klöste tag runt armen och började tugga i handen. När jag skulle ta loss honom grep han tag i andra armen, sedan i benet och sedan i andra benet innan han gick tillbaka till första armen igen.
Tillslut tröttnade han och släppte mig.
Men då var jag redan blodig.

Så här sitter jag nu. Med plåster på handen och ömmande sår på foten.
Tacka gud för jeans.