dengamlas

När jag gick upp i morse hade Frasse krypit och lagt sig i transportburen. Men när vi började gå runt i hallen så gick han på lådan, och snubblade så han trillade med ansiktet i den äckliga kattsanden. Jag tycker så synd om honom. Sedan kröp han under sängen igen. Han vill fortfarande inte ha vatten eller mat. Och han vill fortfarande inte ha sällskap.
Det är så jobbigt att se honom så här. Kan han inte vara människa och äta alvedon? Och framför allt tala om exakt vart han har ont, och hur ont han har.

Jag börjar tvivla på att det verkligen bara är en sträckning. Det kan ju vara en spricka i skelettet. Då gör det ju jätte ont, och lederna och benen är hela.
Jag kämpar på med att mata honom med vatten. Men det går inte så bra.
I morgon är tredje dagen. Och jag kommer inte tvivla en sekund att åka in med honom om han fortfarande är dålig.

Sambon åkte till tandläkaren nyss. Stackarn är rädd för tandläkaren.
Och jag är rädd för priset.