dengamlas

Eftersom det är söndag så ska jag som i vanlig ordning inte göra någonting alls.
Söndagar är latdagar.
Speciellt söndagar före arbetsdagar. Då är man verkligen itne sugen på att göra annat än att ligga under täcket och tycka synd om sig själv som ska gå upp halv sex nästa morgon.
Fast å andra sidan, så är ledigheten betydligt mer uppskattad om man jobbar.
Är man arbetslös så har man ju ingen ledighet att se fram emot. Då är varje dag lika dan. Men när man väl jobbar så längtar man tills man är ledig.
Det är underligt det där.

Den som gapar efter mycket, mister oftast hela stycket.
Eller kanske
Man ska inte sörja det man saknar, utan glädjas åt det man har.

Är det någon som förstår vart jag vill förmedla?