Snor.
Godmorgon världen, säger jag och lyfter mitt blöta huvud mot fönstret. Jag förväntar mig att det ska komma in sol där. Men ack så fel jag hade.
Solen är sedan länge borta och på vattenpölarna vilar is.
Halsen ömmar och näsan är tjock av snor. Vart kommer det här ifrån? Undrar jag och lägger inte ens en liten tanke åt att det faktiskt kan vara kylans fel.
En varm dusch var uppiggande, och kanske kan en glassbåt vara svalkande för den onda halsen. Det får vi testa innan jag ger mig iväg.
Klockan halv ett går bussen mot Huddinge sjukhus. Där ska jag möta min andra hälft och sedan ska vi tillsammans vandra in i sjukhusets kalla miljö tillsammans, hand i hand.
Ingen av oss ska dö. Vi ska bara hälsa på.
Katten skriker. Det har han gjort hela morgonen. Han vandrar bort och fram i lägenheten och jamar så högt han kan. Det är en protest han håller på med. En protest för att han inte får gå ut.
Men jag vet att den lömska katten inte kommer tillbaka innan halv ett om jag släpper ut honom nu.
Men nu måste jag föna håret, Tänker jag och lämnar datorn surrandes bakom mig när jag går mot badrummet.
