Trött.

Ser ni vad klockan är? Tjugo i tolv, Och jag borde varit sängliggandes för länge sen. Men ajg har kommit in i någon trotsålder.
Jag vill inte gå och lägga mig längre. Även om jag inte orkar hålla ögonen öppna.
Jag envisas med att vara vaken, Åh, jag vill ha lite mer fritid, tänker jag.
Somnar jag, måste jag till jobbet. Kommer jag hem från jobbet så måste jag sova.
Men det kommer nog ändras ganska snart. Det nalkas ju helg.
Och som vanligt kommer jag säkert sova bort den här helgen, istället för att ta vara på fritiden jag faktiskt har då.
Jag klagar på för lite fritid, När jag ändå inte tar vara på den jag har.
Jag har aldrig varit särskilt smart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0