rumpont.

Idag är jag öm i rumpestumpen.
Jag har inte blivit våldtagen i stjärten som man kanske kan tro.
Smärtan är självförvållad.
Jag har nämligen ridit i dag.
Har man vassa sittben och inte rider var dag, så får man ont i rumpan.
Och jag har faktiskt vassa sittben.
Så vassa att jag aldrig fick sitta i någons knä när jag var liten för dom fick ont i låren.

Men för lite närhet har väl ingen dött utav.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0